Qiqirn

Qiqirn är ett hundlikt väsen i inuitisk folktro, dokumenterat av antropologen Franz Boas i *The Central Eskimo* från 1888. Boas beskriver det som en väldig vålnad med nästan ingen päls, utom kring munnen, på fötterna och längst ut på öronen och svansen. Enligt hans uppteckning drabbades människor och hundar som kom nära Qiqirn av kramper eller anfall, medan väsendet självt var skyggt och flydde när en angakoq – en andlig ledare – fick syn på det. Uppgifterna gäller Boas dokumentation från centrala Arktis och bör inte utan vidare generaliseras till alla inuitiska traditioner. Namnet förknippas också med Rudyard Kiplings novell ”Quiquern” i *The Second Jungle Book* (1895), en litterär bearbetning med en egen berättelse.